Akerblomman.se

Militära tjänstehundar

Tjänstehundar är hundar av olika raser som har tränats för utföra en mängd tjänster åt samhället. Det kan handla om allt från polisens hundar till de allt vanligare omsorgshundarna inom vården. Militären såg mycket tidigt nyttan med att använda hundar i sina verksamheter och hundarna har en lång historia inom Försvarsmakten.

Förr tränades alltid militärens hundar av Statens hundskola i Sollefteå. Lämpliga valpar valdes ut och placerades hos fodervärdar som inledde den första träningen. Efter en tid kom dessa utplacerade hundar tillbaka till hundskolan för att genomgå olika lämplighetstester som bestod av bland annat mentalitetstest och praktiska prov. Om de klarade proven startade deras träning på hundskolan.

Efter avklarad utbildning kunde de ibland komma tillbaka till fodervärden om denne var till exempel polis, militär eller tulltjänsteman. Efter godkända prov hos Statens hundskola kan man säga att hunden hade tagit examen, men hundarna slapp dricka en massa dålig champagne och åka runt på ett lastbilsflak och yla. Har du själv en tonåring i närheten som snart ”springer ut”, kan du lätt få tag på Studentskyltar och annat nödvändigt till festen på nätet. Statens hundskola lades senare ned och återuppstod i privat regi. Staten köper numer sina tränade hundar från olika skolor och leverantörer, skolan i Sollefteå är blott en av dessa.

Militärens hundar

De militära tjänstehundarna är rapporthundar, bevakningshundar, vakthundar och min- och ammunitionshundar. Längre tillbaks i historien fanns det stridshundar som deltog i olika drabbningar, men i de moderna krigen kom hunden till hjälp främst som rapporthund. Rapporthundens uppgift var att springa med meddelanden mellan olika förband och staber. Denna funktion har i stort sett upphört hos militären men rapportprovet finns kvar som ett av bruksproven som man kan låta sin hund göra hos Brukshundsklubben.

Bevakningshunden fungerar i stort sett som en polishund. Den kan vara tränad för att vara specialist på någon specifik uppgift, men oftast handlar det om en hög och bred utbildning inom skydd och spårning. Bevakningshunden följer sin hundförare i tjänsten och skyddar denne. Den kan oftast apportera. Den kan släppas efter bortflyende figurer och hålla fast dessa tills hjälp anländer. De används för att spåra misstänkta eller som eftersökshundar.

Vakthunden används för att vakta olika skyddsobjekt. Det primära för dessa hundar är att vakta objektet så att inga obehöriga kan komma nära och att larma om hunden upptäcker personer i närheten. Dessa hundar används till exempel i Marinens dockor och Flygvapnets hangarer. De vaktar en mängd hemliga anläggningar runt om i landet. De har oftast tränats till att vara mycket aggressiva mot alla utom sina hundförare och de skrämmer därför bort de alltför närgångna nyfikna innan de hinner göra någon skada eller upptäcka det hemliga hos skyddsobjektet.

Min- och ammunitionshundar kallas även för bombhundar. De har tränats för att markera på olika sprängämnen eller ammunition. Minhundar har länge använts för att hjälpa till med att röja minor, eller för att hitta en säker väg över ett minfält. Hunden kan med sin känsliga nos upptäcka var minorna ligger och markera det för sin förare. Sedan kan minröjarna plocka bort minan, eller i krigstid leda truppen över minfältet på ett säkrare sätt.

Hästtjejer blir eftertraktade chefer

Det är ingen myt att det är värt att sätta på sitt CV att man är eller har varit en hästtjej. Framförallt är det de unga tjejerna som har uppfostrats i stallet som är eftertraktade på arbetsmarknaden. Majoriteten av de kvinnliga cheferna i börsnoterade bolag i Sverige har just en bakgrund som hästtjej.

I stallet får man tidigt lära sig allt vad ansvar innebär så som att stiga upp tidigt på morgonen, långa dagar fast man är trött och kanske inte har lust, rutiner och regler som måste följas och att hårt arbete lönar sig. Har man ointresserade föräldrar eller föräldrar som vill ge en extra lärdom får man också inblick i budgetering kring hästen och ta del av det ekonomiska ansvaret.

Utöver allt ansvarstagande handlar det också om att lära sig att samarbeta. Dels måste man samarbeta med övriga stallkamrater för att bibehålla en god ton i stallet men man måste även samarbeta med hästen. Hästen väger tio gånger mer än hästtjejerna så det gäller att göra rätt. Det gäller att vara bestämt för att hästen inte ska ta över kommandot men är man för sträng dödar man glädjen och hästen vill inte heller arbeta. Det är hela tiden en svår balansgång att gå.

Man lär sig också att hårt arbete lönar sig och att man inte ska ge upp. En av de första lärdomarna man gör är att så fort man ramlar av hästen är det bara att kasta sig upp på hästryggen igen, innan rädslan hinner ta över. Samma princip kan man även applicera i yrkeslivet, gör man ett misstag och faller så är det bara att kavla upp ärmarna och gå på det igen. Hårt arbete innebär också många timmar av träning i sadeln för att bli bättre, finslipa på de yttersta detaljerna. Detaljerna som kan fälla ett beslut i yrkeslivet om man inte är medveten om dom.

Man blir bra på att planera och strukturera. Det gäller att ha en tydlig plan över vilka tävlingar man vill vara med på samt vad för träning som krävs för att komma dit. Väl på tävlingsplatsen ska det organiseras, nerver ska hålla under kontroll, en bana ska memoreras och kommas ihåg utantill.

Ett liv med häst innebär att man slipar på, och utvecklar, flera uppskattade egenskaper och förmågor. Att ta ansvar, att samarbeta, att strukturera och att arbeta hårt med mottot att aldrig ge upp är alla uppskattade egenskaper i yrkeslivets högre positioner.

Att köpa en häst eller ponny

Att få en egen häst eller en egen ponny kan vara många unga tjejers stora dröm. Men som vuxen gäller det att vara beredd på vad ett hästliv medför och vad som förväntas av en både när det kommer till tid och pengar. För är det något en häst eller ponny garanterat gör så är det att ta upp en massa tid och en hel del pengar. Men så får man ju tillbaka obegränsat med kärlek, en aktivitet och en fantastisk livsstil.

Innan man köper sin nya fyrbenta kamrat gäller det att noga tänka igenom vad det är man vill ha. Är det en häst som hela familjen ska kunna rida på både i skog och mark men även kunna ta ett träningspass på ridbanan ibland? Vill man kunna göra en satsning med sin häst för att få resultat på tävlingsbanan, då är det en helt annan typ av häst man behöver. Man måste också ta i beaktande inom vilken gren som man i sådana fall vill göra sin satsning då olika raser och egenskaper passar i olika grenar.

När man väl har bestämt sig för vilken ras som lämpar sig och vilken typ av egenskaper som man önskar hos sin häst är det dags att titta vidare på vart man ska ha sin häst någonstans. Det finns olika typer av lösningar och det har också att göra med hur mycket tid och pengar man själv vill lägga. Men också vilka behov man har av träningsmöjligheter. Allt detta väger in i beslutet. Det finns möjligheter att ha hästen på så kallad lösdrift där hästen vistas utomhus dygnet runt i flock. Detta är oftast den billigaste lösningen och också den lösning som kräver minst tid av ägaren.

Vill man hellre stalla in sin häst blir det dyrare och det kan komma till andra åtaganden i form av utfodring av hästarna, utsläpp av hästar på morgonen och intag av hästar på kvällen. Vissa stall erbjuder helinackordering där alla tjänster ingår, det strö som hästen ska ha i boxen samt det grovfoder som hästen ska äta. Dessa stall är givetvis dyrare att ha sin häst in-stallad i än de stall där man köper sitt eget strö och hjälper till med de olika tjänsterna.

Olika former av hästsport

Det har under många århundraden funnits olika typer av hästsporter och har under många år utvecklats. Sporter som engagerar, väcker åsikter och drar åskådare. Stora mästerskap som arrangeras i Sverige, Europa och runt om i världen.

Den första sporten som tävlades i var så kallade tornerspel som började som en övning för riddarna under medeltiden. Än idag går det att tävla i detta och framförallt är det populärt att åka och titta på. Tornerspel är ett viktigt inslag i medeltidsveckan på Gotland.

Sedan utvecklades olika typer av kapplöpningar, något vi också kan se spår av idag. Nu tävlas det i kapplöpning både i trav och galopp som gångarter och det är dessa två sporter som engagerar allra flest. Det är populärt att spela med pengar på vilken häst som kommer att vinna. I både travsporten och galoppsporten arrangeras det många stora tävlingar som drar tusentals åskådare till platsen.

Förutom dessa hästsporter finns det en rad olika rid-sporter. Bland annat finns det banhoppning som går ut på att ryttaren och hästen tillsammans ska ta sig runt en bana med hinder att hoppa över. Det gäller att ha minst antal fel samtidigt som man ska ha snabbast tid. Här avancerar man i olika klasser som innebär att hindren blir högre. En annan ridsport som syns mycket är dressyren. Här ska ekipaget tillsammans rida ett för-bestämt program. Programmet blir mer och mer avancerat och tekniskt svårt ju högre upp i klasserna som man kommer. Här handlar det om att ha ett samspel mellan ryttare och häst för att det ska se elegant ut när man tar sig fram i alla gångarter och olika moment.

Sedan finns det sporter som är lite mindre än de tidigare nämnda, där det inte är lika många deltagare och inte heller lika stort engagemang. En sådan sport är distansridning där det handlar om att träna upp sin häst för att på snabbast tid ta sig igenom en viss distans. Det kan handla om distanser på flera mil och vissa distanser tar flera dagar att ta sig igenom. Här krävs det träning för att hästen ska få bra kondition och uthållighet men också en god planering av ryttaren för att planera ritten så att hästen orkar.

En annan hästsport som är lite i skymundan är voltige. Här ska hästen vara stabil och trygg och ha mjuka fina gångarter. Hästen ska sedan föras i en lina och röra sig i en cirkel runt linföraren. På hästens rygg befinner sig en eller flera deltagare som ska genomföra ett gymnastikprogram på hästens rygg samtidigt som den är i rörelse. Här är det många delar som måste klaffa för att numret ska bli snyggt och det kräver otaliga träningstimmar.

Att rida på ridskola

Är man intresserad av hästar och är sugen på att börja rida så är det en bra idé att vända sig till en ridskola för att få hjälp att komma igång. Här finns det andra hästintresserade människor att dela sitt intresse med och en bra plats för att få lite nya vänner. Samtidigt som man kan utbyta erfarenheter och kunskaper och utvecklas.

På ridskolorna finns givetvis också utbildade instruktörer som undervisar på ridlektionerna men också i häst- och stallskötsel för att man ska få full inblick i hur det fungerar att sköta om en häst. Ridlektionerna är uppbyggda efter erfarenhet men också efter vilken inriktning man vill rida på. Som nybörjare börjar man oftast i en allround-grupp där man lär sig alla grunder i ridning, hoppning och dressyr. Om man sedan vill utvecklas ytterligare i någon gren så finns det på de allra flesta ridskolor specialgrupper för de olika grenarna. I en allroundgrupp delar man in passen veckovis och kan till exempel ha två gånger med grund-ridning för att sedan tredje veckan ha ett dressyrpass och fjärde veckan få hoppa. En specialgrupp tränar enbart inom sitt område och hoppar eller rider dressyr på samtliga lektionstillfällen.

Populära hästraser i Sverige

Det finns en del hästraser som nog alltid kommer att vara lite populärare än andra. Vilken ras man väljer på sin häst är ofta förknippat med vad man vill använda sin häst till då de besitter olika egenskaper som lämpar sig till olika aktiviteter.

Shetlandsponnyn har länge varit populär som både barnponny och sällskapsponny. En tålig ras som fungerar lika bra som sällskap i hagen, ridponny till barnen eller en ponny att köra i skogen. Trots att det är en liten ponny till storleken har den ofta ett humör och en stark egen vilja.

Gotlandsrusset är en annan populär ponnyras som dessutom har svenskt ursprung. Denna ponny är otroligt stark samtidigt som den har ett fantastiskt psyke och lämpar sig därför väl till aktiviteter med barn. Den ses både som ridponny till barn men syns allra mest på travbanorna inom ponnytrav där rasen har stora framgångar.

För vanlig travsport är det vanligare med svenskt varmblod eller de kraftigare nordsvenskarna, nordsvenskt kallblod.

Tillbaka till ridhästar så är connemara-ponnyn en populär ras och ses såväl på ridskolorna som i privatstallen där denna kraftigare ponny med stabilt psyke agerar ridhäst. Svenskt halvblod är en annan ras som ofta ses på tävlingsbanorna när det kommer till både hoppning och dressyr och rasen har många framgångar inom båda grenarna. En annan ras som har stora framgångar inom dessa grenar men också inom galoppsporten är de arabiska fullbloden som har nerverna på utsidan och ett lite hetsigare temperament. För den lite mindre grenen, western, är det främst quarter-hästen som syns på banorna och bär fram såväl cowboys som cowgirls.