Att välkomna en sköldpadda in i sitt liv är ett fantastiskt beslut, men också ett stort ansvar. Dessa fascinerande varelser kan berika ditt hem med sin lugna närvaro i många år framöver. Jag har själv alltid varit fascinerad av sköldpaddor, och i den här guiden delar jag med mig av mina erfarenheter och kunskaper för att hjälpa dig som nybörjare att fatta välgrundade beslut och ge din sköldpadda bästa möjliga start.

Välja rätt sköldpadda för dig

Det finns en otrolig mångfald av sköldpaddor, med över 300 arter världen över. De delas ofta in i landsköldpaddor, vattensköldpaddor och dossköldpaddor, var och en med sina specifika behov. Landsköldpaddor, som den omtyckta grekiska landsköldpaddan, lever hela sitt liv på land, medan vattensköldpaddor, utrustade med simfötter, spenderar merparten av sin tid i vatten. Fundera noga över vilken typ av sköldpadda som passar din livsstil och de resurser du kan erbjuda.

Populära arter och deras behov

Bland landsköldpaddor är grekisk landsköldpadda (Testudo hermanni), morisk landsköldpadda (Testudo graeca), turkisk landsköldpadda (Testudo ibera) och rysk stäppsköldpadda (Testudo horsfieldi) vanliga i svenska hem. Dessa arter kommer från områden med medelfuktigt klimat och starkt solljus, och de trivs bäst i torra och soliga miljöer. För nybörjare som föredrar vattensköldpaddor kan mysksköldpaddan och Reeves kärrsköldpadda vara bra alternativ. Det är dock viktigt att komma ihåg att vissa arter, som rödörad vattensköldpadda, klassas som invasiva i Sverige och får inte säljas, bytas eller förökas enligt Zoorf.org.

Lagar och regler – en viktig del av sköldpaddsägandet

Innan du skaffar en sköldpadda måste du känna till de lagar och regler som gäller. Vissa arter är skyddade, medan andra kan vara invasiva, vilket påverkar hur du får hantera dem.

CITES – skydd för hotade arter

Grekisk landsköldpadda är ett exempel på en art som skyddas av CITES-konventionen, vilket innebär att det krävs särskilda CITES-intyg från Jordbruksverket för att få äga, köpa eller sälja dessa djur. Syftet är att säkerställa att handeln inte hotar arternas överlevnad i det vilda.

Invasiva arter – ett hot mot vår natur

Gulbukig vattensköldpadda och rödörad vattensköldpadda är exempel på arter som är listade som invasiva främmande arter inom EU. Detta innebär strikta restriktioner kring import, försäljning, uppfödning och ägande. Det är absolut förbjudet att släppa ut dessa sköldpaddor i naturen, då de kan orsaka stor skada på inhemska ekosystem och konkurrera ut inhemska arter. Om du av någon anledning inte längre kan ta hand om din sköldpadda, kontakta en djurskyddsorganisation eller en reptilkunnig veterinär för rådgivning istället för att släppa ut den. Mer information om invasiva arter hittar du hos Naturvårdsverket.

Skapa en stimulerande och trygg miljö

Att skapa rätt miljö är A och O för din sköldpaddas välmående. Behoven varierar beroende på art, men det finns några grundläggande principer som gäller för alla sköldpaddor: tillräckligt med utrymme, rätt temperatur, UV-ljus och en stimulerande inredning.

Landsköldpaddans hem

Landsköldpaddor behöver ett rymligt terrarium, eller, om klimatet tillåter och det är säkert, en utomhushage under sommarmånaderna. En vuxen landsköldpadda behöver generellt sett en yta på minst 60 x 100 centimeter, men större är alltid bättre. Se till att terrariet är välventilerat och att materialen inte är giftiga för sköldpaddan.

Inredning av landsköldpaddans terrarium

• Underlag: En blandning av jord och sand, gärna med ett lager av torkat gräs, barkbitar och stenar, är lämpligt. Det ger sköldpaddan möjlighet att gräva och känna sig trygg.
• Gömställen: En liten grotta, en uppochnedvänd kruka eller ett annat gömställe där sköldpaddan kan dra sig tillbaka.
• Dekoration: Stenar, rötter och andra naturliga element gör miljön mer stimulerande.
• Vattenbad: Ett grunt vattenbad där sköldpaddan kan bada om den vill – men tvinga den aldrig!
• Värme och ljus: Värmelampor och UV-lampor är absolut nödvändiga för sköldpaddans hälsa.

Vattensköldpaddans hem

Vattensköldpaddor behöver ett akvarium med både en rymlig vattendel och en lättillgänglig landdel. En sköldpadda på 15 cm behöver minst 0,35 kvadratmeter yta, och vattendjupet bör vara minst 20 cm. Tänk på att även en liten sköldpadda kan växa sig betydligt större!

Inredning av vattensköldpaddans akvarium

• Bottenunderlag: Anpassat för den specifika arten.
• Gömställen: Grottor, rötter och andra gömställen där sköldpaddan kan känna sig trygg.
• Växter: Både flytande och rotade växter bidrar till en naturlig miljö.
• Vattenpump: En kraftfull pump är nödvändig för att hålla vattnet rent och syresatt, eftersom sköldpaddor smutsar ner mer än fiskar.
• Landdel: Lättillgänglig och utrustad med en värmelampa.
• Värme och ljus: Värmelampa över landdelen och UV-lampa är livsviktigt.

Grundläggande behov: Värme, ljus och dvala

Både land- och vattensköldpaddor behöver värme och UV-ljus för att må bra. Värmelampan skapar en solplats där sköldpaddan kan reglera sin kroppstemperatur. Temperaturen under lampan bör vara runt 30-35°C för landsköldpaddor, och vattentemperaturen för vattensköldpaddor bör ligga runt 25°C. UV-ljus, specifikt UVB-strålning, är nödvändigt för att sköldpaddan ska kunna producera D-vitamin och ta upp kalcium, vilket är avgörande för skelettets och skalets hälsa. Utan tillräckligt med UV-ljus riskerar sköldpaddan att utveckla allvarliga sjukdomar. Många sköldpaddsarter, särskilt de från tempererade klimat, går i dvala under vintern. Det är en naturlig process som är viktig för deras hälsa. Om din sköldpadda ska gå i dvala, se till att du läser på ordentligt om hur du skapar rätt förutsättningar, inklusive gradvis sänkning av temperatur och ljus. Terrariedjur.se ger bra information om dvala för grekiska landsköldpaddor.

Utfodring – nyckeln till en frisk sköldpadda

Korrekt utfodring är grundläggande för din sköldpaddas hälsa. Kosten varierar mellan arter, men generellt sett är landsköldpaddor växtätare, medan vattensköldpaddor ofta är allätare. Det är också skillnad i kost mellan unga och vuxna individer. Unga sköldpaddor behöver ofta en mer proteinrik kost för att växa, medan äldre sköldpaddor behöver mer fibrer.

Landsköldpaddans kost

Landsköldpaddor mår bäst av en fiberrik kost som efterliknar deras naturliga föda. Basen bör bestå av vilda ogräs och örter som maskrosor, kirskål, groblad, tistlar och nässlor. Även hibiskus, kärleksört och rosor kan ges. Undvik frukt, som innehåller för mycket socker, och animalisk föda. Under vintern, när tillgången på vilda växter är begränsad, kan du komplettera med salladssorter som romansallad och frisésallad. Se till att alltid erbjuda sepiaskal för extra kalcium, och vitamin- och mineraltillskott kan ges enligt rekommendation.

Vattensköldpaddans kost

I det vilda äter vattensköldpaddor en blandad kost av insekter, fiskar, kräftdjur och växtdelar. En bra bas i fångenskap är ett högkvalitativt torrfoder speciellt framtaget för vattensköldpaddor. Komplettera gärna med foderinsekter, små bitar av fisk och räkor, samt grönsaker och ätliga akvarieväxter som andmat. Pudra maten med vitamin- och kalktillskott regelbundet för att säkerställa att din sköldpadda får i sig alla nödvändiga näringsämnen.

Daglig skötsel

Den dagliga skötseln är relativt enkel. Ge din sköldpadda mat och färskt vatten, och rengör terrariet/akvariet från matrester och avföring. Mer omfattande rengöring av hela boendet behövs också regelbundet, hur ofta beror på storlek och typ av sköldpadda.

Hälsa och varningssignaler

Sköldpaddor är tåliga djur, men de kan drabbas av hälsoproblem om de inte sköts korrekt. Vanliga problem inkluderar rinnande nässyndrom, värpnöd (hos honor) och munröta. Var uppmärksam på förändringar i din sköldpaddas aptit, beteende eller utseende. Om du märker att din sköldpadda verkar slö, har rinnande ögon eller näsa, eller har problem med skalet, kontakta en veterinär som är specialiserad på reptiler.

Salmonella

Kom ihåg att sköldpaddor, liksom andra reptiler, kan bära på salmonellabakterier. God handhygien är därför A och O efter att du har hanterat din sköldpadda eller rengjort dess boende.

Beteende – mer än bara ett skal

Även om sköldpaddor inte är keldjur på samma sätt som hundar eller katter, har de sina egna personligheter och sätt att interagera med sin omgivning. Landsköldpaddor är ofta dagaktiva och kan vara nyfikna på sin omgivning. Vissa arter, som grekisk landsköldpadda, kan uppvisa sociala beteenden och trivas med att sola, äta och vila tillsammans, enligt Terrariedjur.se. Vattensköldpaddor är ofta aktiva simmare och kan vara roliga att observera i sitt akvarium. Det är viktigt att komma ihåg att sköldpaddor uppskattar lugn och ro, och de bör inte hanteras i onödan. Jag har märkt att mina sköldpaddor blir lugnare och mer tillfreds när de får vara ifred i sin miljö.

Ett långsiktigt åtagande – är du redo?

Många sköldpaddsarter kan leva i 30-50 år, och vissa landsköldpaddor kan till och med bli över 100 år gamla. Tyvärr är det inte ovanligt att sköldpaddor överges när ägare inser hur lång tid det faktiskt handlar om, eller hur stora de kan bli. Att skaffa en sköldpadda är därför ett beslut som kräver noggrant övervägande.

Sköldpaddans storlek – från liten till stor

Många sköldpaddor är små och söta när de är unga, men kom ihåg att de flesta arter växer. En liten sköldpadda som ryms i din handflata kan med tiden bli flera decimeter lång och kräva ett betydligt större boende än du kanske tänkt dig från början.

Att köpa från en ansvarsfull källa

När du väl bestämt dig för att skaffa sköldpadda är det viktigt att köpa den från en ansvarsfull uppfödare eller djuraffär. Detta säkerställer att djuret är friskt, har fötts upp under bra förhållanden och inte bidrar till illegal handel med hotade arter.

Vanliga frågor (FAQ)

• Hur ofta ska jag mata min sköldpadda? Vuxna sköldpaddor behöver mat 4-5 gånger i veckan, medan ungar behöver matas dagligen.
• Behöver sköldpaddor sällskap? De flesta sköldpaddor är solitära djur och trivs bäst ensamma. Att hålla flera sköldpaddor tillsammans kan leda till stress och aggression, särskilt om utrymmet är begränsat.
• Hur länge lever en sköldpadda? Livslängden varierar beroende på art. Vattensköldpaddor kan leva i 20-40 år, medan landsköldpaddor kan bli 50-100 år eller äldre.
• Kan sköldpaddor gå i dvala? Ja, många sköldpaddsarter, särskilt de från tempererade klimat, går i dvala under vintern. Det är en viktig del av deras livscykel. Om din sköldpadda ska gå i dvala, se till att du läser på ordentligt om hur du skapar rätt förutsättningar.
• Hur känner jag igen tecken på sjukdom? Var uppmärksam på förändringar i aptit, beteende och utseende. Slöhet, rinnande ögon eller näsa, svullnader, och problem med skalet kan vara tecken på sjukdom. Kontakta en reptilkunnig veterinär om du är orolig.
• Vad gör jag om min sköldpadda inte äter? Aptitlöshet kan bero på flera saker, som felaktig temperatur, stress eller sjukdom. Kontrollera att miljön är optimal och kontakta en veterinär om problemet kvarstår.
• Kan jag ha flera sköldpaddor tillsammans? Det beror på arten och individerna. Vissa arter är mer sociala än andra. Generellt är det bäst att undvika att blanda arter och att ha för många hanar tillsammans, då de kan vara territoriella.

Avslutning

Att ha en sköldpadda är en unik och lärorik upplevelse. Jag hoppas att den här guiden har gett dig en bra grund att stå på. Genom att vara väl förberedd och engagerad kan du ge din sköldpadda ett långt, hälsosamt och lyckligt liv, och ni kan få många fina år tillsammans. Kom ihåg att det finns mycket mer att lära, så fortsätt att söka information och ta del av andra sköldpaddsägares erfarenheter!

Att leva i en vardag med hästar är en livsstil och det är en boost för ditt välmående. Vissa väljer att utöva hästsporten utan att köpa en egen häst, medan andra väljer att investera i en. Det sistnämnda ger en ännu närmare samhörighet med hästen, men det kostar också en stor slant.

Att rida kostar pengar

Det är inte bara ett köp av häst som kostar pengar, själva ridningen innebär också en hel del utlägg. Rätt typ av utrustning krävs för att rida och vare sig det är hjälm, stövlar eller kläder brukar prislappen sällan vara billig. Det kan därför vara bra att se över de ”vanliga” utläggen innan man skrider till verket och köpet en häst. Räkna på vad skillnaden i längden skulle bli av att köpa en egen häst istället för att sköta om någon annans. Det gäller även att se till ansvaret och plikten med att vara egen hästägare. Som inbiten hästälskare är det förmodligen ingen skillnad till hur väl hästen blir omhändertagen, men som ägaren är ansvaret större. Det ska finnas kapital till att stå för underhåll av hästen, men även andra omkostnader som försäkringar och transport.

Känns läget helt rätt till att investera i en häst kommer det utan tvivel bli en lycklig investering såväl kort- som långsiktigt. Att få loss pengar till att köpa en häst som passar precis till de behov och önskemål som finns är inte en självklarhet. Ibland kan en summa ha sparats ihop till hästköpet, men som inte räcker för att täcka alla omkostnader. Ett tips är då att ta en titt på snabblån hos Lånaukten på nätet. Jämför olika lånealternativ utifrån det aktuella kapitalbehovet. Den här sortens lån kan dessutom beviljas utan kreditupplysning, vilket gör processen snabbare än vid traditionella lån.

Viktigt med försäkringar

Ett hästköp är betydligt mer komplicerat än att exempelvis köpa en hamster till barnen. Hästen är avsevärt mycket mer krävande och kostnaden har vi redan nämnt. Med tanke på den stora investering är ett hästköp är bör stor vikt läggas på hästens säkerhet. Det är med andra ord viktigt att se till att hästköpet omfattas av rätt försäkringar. Hästen ska vara försäkrad på flera plan som garanterar en trygghet om något skulle hända djuret. Samtidigt är det också viktigt att tänka på de ting som investeras vid sidan av hästen. Transporten till exempel, vilken också bör ha någon form av säkerhet. Olyckan kan vara framme på vägen och att plötsligt stå med en trasig häst-trailer kan vara förödande. Garantier är A och O för att säkerställa att investeringen i sin totalitet inte kan tappa sitt värde över en natt.

Veterinärförsäkringar är precis lika viktigt för hästen så som vanliga sjukförsäkringar är för oss människor. Se till att skaffa en anpassad försäkring som gör det möjligt att ta hästen till veterinär oavsett plats. Det här är särskilt viktigt i samband med tävlingshästar som ofta befinner sig på ”resande fot”. En allmänförsäkring som ger rättighet att få veterinärvård både lokalt och under resa är det mest optimala.

Tjänstehundar är hundar av olika raser som har tränats för utföra en mängd tjänster åt samhället. Det kan handla om allt från polisens hundar till de allt vanligare omsorgshundarna inom vården. Militären såg mycket tidigt nyttan med att använda hundar i sina verksamheter och hundarna har en lång historia inom Försvarsmakten.

Förr tränades alltid militärens hundar av Statens hundskola i Sollefteå. Lämpliga valpar valdes ut och placerades hos fodervärdar som inledde den första träningen. Efter en tid kom dessa utplacerade hundar tillbaka till hundskolan för att genomgå olika lämplighetstester som bestod av bland annat mentalitetstest och praktiska prov. Om de klarade proven startade deras träning på hundskolan.

Efter avklarad utbildning kunde de ibland komma tillbaka till fodervärden om denne var till exempel polis, militär eller tulltjänsteman. Efter godkända prov hos Statens hundskola kan man säga att hunden hade tagit examen, men hundarna slapp dricka en massa dålig champagne och åka runt på ett lastbilsflak och yla. Har du själv en tonåring i närheten som snart ”springer ut”, kan du lätt få tag på Studentskyltar och annat nödvändigt till festen på nätet. Statens hundskola lades senare ned och återuppstod i privat regi. Staten köper numer sina tränade hundar från olika skolor och leverantörer, skolan i Sollefteå är blott en av dessa.

Militärens hundar

De militära tjänstehundarna är rapporthundar, bevakningshundar, vakthundar och min- och ammunitionshundar. Längre tillbaks i historien fanns det stridshundar som deltog i olika drabbningar, men i de moderna krigen kom hunden till hjälp främst som rapporthund. Rapporthundens uppgift var att springa med meddelanden mellan olika förband och staber. Denna funktion har i stort sett upphört hos militären men rapportprovet finns kvar som ett av bruksproven som man kan låta sin hund göra hos Brukshundsklubben.

Bevakningshunden fungerar i stort sett som en polishund. Den kan vara tränad för att vara specialist på någon specifik uppgift, men oftast handlar det om en hög och bred utbildning inom skydd och spårning. Bevakningshunden följer sin hundförare i tjänsten och skyddar denne. Den kan oftast apportera. Den kan släppas efter bortflyende figurer och hålla fast dessa tills hjälp anländer. De används för att spåra misstänkta eller som eftersökshundar.

Vakthunden används för att vakta olika skyddsobjekt. Det primära för dessa hundar är att vakta objektet så att inga obehöriga kan komma nära och att larma om hunden upptäcker personer i närheten. Dessa hundar används till exempel i Marinens dockor och Flygvapnets hangarer. De vaktar en mängd hemliga anläggningar runt om i landet. De har oftast tränats till att vara mycket aggressiva mot alla utom sina hundförare och de skrämmer därför bort de alltför närgångna nyfikna innan de hinner göra någon skada eller upptäcka det hemliga hos skyddsobjektet.

Min- och ammunitionshundar kallas även för bombhundar. De har tränats för att markera på olika sprängämnen eller ammunition. Minhundar har länge använts för att hjälpa till med att röja minor, eller för att hitta en säker väg över ett minfält. Hunden kan med sin känsliga nos upptäcka var minorna ligger och markera det för sin förare. Sedan kan minröjarna plocka bort minan, eller i krigstid leda truppen över minfältet på ett säkrare sätt.

Det är ingen myt att det är värt att sätta på sitt CV att man är eller har varit en hästtjej. Framförallt är det de unga tjejerna som har uppfostrats i stallet som är eftertraktade på arbetsmarknaden. Majoriteten av de kvinnliga cheferna i börsnoterade bolag i Sverige har just en bakgrund som hästtjej.

I stallet får man tidigt lära sig allt vad ansvar innebär så som att stiga upp tidigt på morgonen, långa dagar fast man är trött och kanske inte har lust, rutiner och regler som måste följas och att hårt arbete lönar sig. Har man ointresserade föräldrar eller föräldrar som vill ge en extra lärdom får man också inblick i budgetering kring hästen och ta del av det ekonomiska ansvaret.

Utöver allt ansvarstagande handlar det också om att lära sig att samarbeta. Dels måste man samarbeta med övriga stallkamrater för att bibehålla en god ton i stallet men man måste även samarbeta med hästen. Hästen väger tio gånger mer än hästtjejerna så det gäller att göra rätt. Det gäller att vara bestämt för att hästen inte ska ta över kommandot men är man för sträng dödar man glädjen och hästen vill inte heller arbeta. Det är hela tiden en svår balansgång att gå.

Man lär sig också att hårt arbete lönar sig och att man inte ska ge upp. En av de första lärdomarna man gör är att så fort man ramlar av hästen är det bara att kasta sig upp på hästryggen igen, innan rädslan hinner ta över. Samma princip kan man även applicera i yrkeslivet, gör man ett misstag och faller så är det bara att kavla upp ärmarna och gå på det igen. Hårt arbete innebär också många timmar av träning i sadeln för att bli bättre, finslipa på de yttersta detaljerna. Detaljerna som kan fälla ett beslut i yrkeslivet om man inte är medveten om dom.

Man blir bra på att planera och strukturera. Det gäller att ha en tydlig plan över vilka tävlingar man vill vara med på samt vad för träning som krävs för att komma dit. Väl på tävlingsplatsen ska det organiseras, nerver ska hålla under kontroll, en bana ska memoreras och kommas ihåg utantill.

Ett liv med häst innebär att man slipar på, och utvecklar, flera uppskattade egenskaper och förmågor. Att ta ansvar, att samarbeta, att strukturera och att arbeta hårt med mottot att aldrig ge upp är alla uppskattade egenskaper i yrkeslivets högre positioner.

Att få en egen häst eller en egen ponny kan vara många unga tjejers stora dröm. Men som vuxen gäller det att vara beredd på vad ett hästliv medför och vad som förväntas av en både när det kommer till tid och pengar. För är det något en häst eller ponny garanterat gör så är det att ta upp en massa tid och en hel del pengar. Men så får man ju tillbaka obegränsat med kärlek, en aktivitet och en fantastisk livsstil.

Innan man köper sin nya fyrbenta kamrat gäller det att noga tänka igenom vad det är man vill ha. Är det en häst som hela familjen ska kunna rida på både i skog och mark men även kunna ta ett träningspass på ridbanan ibland? Vill man kunna göra en satsning med sin häst för att få resultat på tävlingsbanan, då är det en helt annan typ av häst man behöver. Man måste också ta i beaktande inom vilken gren som man i sådana fall vill göra sin satsning då olika raser och egenskaper passar i olika grenar.

När man väl har bestämt sig för vilken ras som lämpar sig och vilken typ av egenskaper som man önskar hos sin häst är det dags att titta vidare på vart man ska ha sin häst någonstans. Det finns olika typer av lösningar och det har också att göra med hur mycket tid och pengar man själv vill lägga. Men också vilka behov man har av träningsmöjligheter. Allt detta väger in i beslutet. Det finns möjligheter att ha hästen på så kallad lösdrift där hästen vistas utomhus dygnet runt i flock. Detta är oftast den billigaste lösningen och också den lösning som kräver minst tid av ägaren.

Vill man hellre stalla in sin häst blir det dyrare och det kan komma till andra åtaganden i form av utfodring av hästarna, utsläpp av hästar på morgonen och intag av hästar på kvällen. Vissa stall erbjuder helinackordering där alla tjänster ingår, det strö som hästen ska ha i boxen samt det grovfoder som hästen ska äta. Dessa stall är givetvis dyrare att ha sin häst in-stallad i än de stall där man köper sitt eget strö och hjälper till med de olika tjänsterna.